Efter att för egen del ha doppat fötterna lite i tillväxtinvesterandet genom köpet av Apple i Januari 2019 som sedan dess växt en bra bit över 200%, och efter att ha ”stått vid sidlinjen” och sett på hur bra sonens huvudsakligen tillväxtorienterade portfölj presterat de senaste ca 4 åren, gjorde jag i år äntligen den virtuella ”tummen ur” och skapade ett embryo till en tillväxtportfölj i juni.

Varför tillväxtinvestering & varför nu?

Det enkla och korta svaret på den frågan är självklart ”Corona kraschen” med påföljande slaktade eller inställda utdelningar. Med tanke på att kraschen var så pass kort och kraftig var det självklart lätt att bli kraftigt påverkad. Jag blev det definitivt, speciellt med tanke på att  den svenska delen av min utdelningsportfölj var den som drabbades hårdast utdelningsmässigt.

”Knee jerk reaction” blir lätt att jag måste göra något för att rädda årets utdelningar, nu… Först kollades det runt var det gick att hitta svenska bolag med en direktavkastning på iaf 3,5%, och det fanns inte mycket att hitta där… Utöver fastighetsbolagens preffar. Då jag redan har en hel del fastigheter i portföljen ville jag försöka undvika att öka allt för mycket där.

Samtidigt har jag länge sett på hur tillväxten i sonens portfölj tuffat på i grym takt, hur relativt förskonad hans portfölj blev i kraschen och inte minst hur snabbt den studsade tillbaks, och sedan fortsatte långt förbi tidigare ATHs.

Detta fick mig att tänka i lite andra banor, och hade definitivt en lugnande effekt på var jag skulle ”parkera pengarna”

Sonens portfölj ser just nu ut som följer, och den har i princip innehållit samma bolag hela året, med undantag från Embracer, Swedencare & Teladoc som tillkommit sedan i somras. Jag har även bytt ut en amerikansk indexfond mot SEB’s Sverige Småbolag CR.

Fördelningen är ca 52% aktier och 48% fonder med en målsättning att den skall ligga runt 50/50. Portföljen skapades när han föddes för ca 6 ½ år sedan, och har fyllts på regelbundet med barnbidrag samt gåvor från föräldrar och övrig familj i hyfsat jämn takt över tid. De första ca 3 åren var det i princip bara fonder och investmentbolag. Majoriteten av tillväxtaktierna har tillkommit under 2019 & 2020.

Utan att gå in på specifika belopp och utveckling just nu, kan jag i alla fall konstatera att han redan har mer sparande än vad jag själv hade vid dryga 30 års ålder…

Totalt har 5 av 18 bolag / fonder gått > 100%, ytterligare 7st en bra bit över 50%.

Gemensamt för dessa är att alla är vad man kan kalla tillväxtbolag.

Jag har således stirrat på den här tillväxten dagligen i ett antal år.

Svårt att ignorera eller att bortse från…

Det är jag som gjort researchen och tagit besluten för att plocka in alla bolag och fonder i hans portfölj, och jag har plockat in alla för att jag tror på dom. I början var tillväxtbiten lite av ett experiment för att jag själv var för feg… för att stoppa in dom i min egen portfölj.

Utöver sonens tillväxttunga portfölj, har jag en hyfsat stadig portion av tillväxt, teknik och småbolag i min Tjänstepension, framförallt via TIN NY Teknik & SEB Sverige Småbolag CR. Storleken på dessa två fondinnehav motsvarar idag ca 75% av värdet på min totala aktieportfölj. Jag hade således en rejäl slatt tillväxt redan, om än i just nu låsta tillgångar.

Vad var jag rädd för & vad väntade jag på….?

Så… ju längre tiden gått har det blivit omöjligt att inte haka på och ta in fler tillväxtbolag i min egen portfölj som komplement.

Rör jag mig bort från undelningsinvetsreing nu?

Det enkla och korta svaret på den frågan är nej. 

I grunden vill jag har stabila utdelare som gärna också växer utdelningen över tid för att ha ett stabilt kassaflöde som jag kan tappa in på vid behov.

Jag gillar stabiliteten (!), förutsägbarheten och tryggheten som utdelningsaktier ger sett över lång tid. Med det menar jag ett långt mycket längre perspektiv än bara vårens “meltdown”, typ decennier där stabila bolag med bra lönsamhet, fina kassaflöden och historik kommer fortsätta att pumpa in en stabilt växande ström av utdelningar på kontot.

Detta efter att jag nu rensat ut de flesta men inte alla ”high yield traps” ur portföljen.

Jag behöver inte nödvändigtvis ha mer utdelning per månad just nu, och då jag ännu inte behöver nalla från dem pga en bra kontantbuffert, kan jag lugnt fortsätta att återinvestera varenda krona, månad efter månad, vilket är något jag gillar.

Om jag sträcker ut perspektivet till den dag inom en inte alltför avlägsen framtid när jag kommer kunna börja tanka hem cash från min Tjänstepension, så kommer mina utdelningar då att täcka > 150% av familjens löpande kostnader. Mao en bra och stabil marginal.

Med utdelningar som konservativt bedömt kommer att öka med runt 3% per år samt kommande uttag från TjPn kommer marginalen och kostnadstäckningen att öka kraftigt över tid.

Just nu ligger värdet på TjP på runt 27 års fasta kostnader på nuvarande nivå, så det blir att öka spenderingstakten när jag kan börja tanka hem den.

Fortsätter jag bara att förvalta aktie- & TjP fondportföljen väl, och ha “ögonen på bollen”, kommer det finnas gott om utrymme för lite utsvävningar med resor och kanske någon ny snygg cykel då och då…

Varför inte gå ”All In” på tillväxtinvetsreing då?

En stor anledning är jag att som nämnt ovan, gillar förutsägbarheten och den relativa tryggheten i stabila utdelningsbolag. Jag vill ha detta i min portfölj.

Förutom det krävs det mer arbete och ”stockpicking skills” för att hitta bra, lönsamma och stabila tillväxtbolag. Utdelningsinvestering är förhållandevis mer ”low maintenance” där man egentligen bara gör grovjobbet en gång för att hitta ett långsiktigt innehav, och där fundamenta och historik och stabilitet spelar mer roll.

Just nu känner jag inte att jag har kunskapen eller vill lägga så mycket tid som krävs för att analysera vad som kan vara nästa vinnare, och jag vill i första hand prioritera att växa de tillväxtinnehav jag har idag.

Jag planerar heller inte att bli en ny ”@loumannheim” med sådan conviction att jag bara har tre – fyra bolag i portföljen. I alla fall inte på kort sikt…

Tillväxtportföljen just nu

Det första tillväxtbolag jag tog in var som nämnt Apple, där jag köpte in mig i Januari 2019. Från början faktiskt mest ”på skoj” för att se var kursen skulle ta vägen närmaste månaderna efter det ”ras” som två mindre starka kvartal bjöd på. Jag hade dock ingen direkt ambition med Apple som utdelningsbolag. 

Tanken var bara att låta kursen sticka iväg lite för att sedan sälja av innehavet och köpa mer utdelning för pengarna. 2019 blev dock en grym resa, där kursen sköt upp rejält och tanken var ”bara lite till, lite till, sedan säljer jag…”

Sedan kom Coronakraschen, men som synes var effekten på Apple egentligen inte värre än den dip som kom i början av 2019 då jag köpte mitt innehav.

Detta ändrade mitt förhållningssätt totalt, och mitt mål med Apple och den generella synen på tillväxtbolag har nu ändrats till att jag bestämt mig för att behålla bolaget långsiktigt och låta det vara en hörnsten i min tillväxtportfölj. En portfölj bestående av bolag och fonder som inte nödvändigtvis delar ut, men… som har potential att växa betydligt snabbare än den generella utdelningsaktien.

Detta adderar en bra ”krydda” i portföljen, och ger mig möjligheten att antingen köpa mer utdelning för pengarna vid en försäljning alternativt, bara sitta kvar och låta ett grymmt bolag växa vidare.

Jag utger mig på intet sätt att vara en expert på något av bolagen i tillväxtportföljen, men jag har i alla fall läst tillräckligt med IR-,  kvartals- och helårsrapporter från de 10 bolagen i för att vara bekväm med valen av bolag och storleksfördelningen på mitt investerade belopp.

Alla bolag, idag endast undantaget Teladoc & Snowflake tjänar allt från bra till helt galet mycket pengar, och alla har mycket bra tillväxt utsikter.

När jag startade min Tillväxtportfölj i somras utgjorde den bara ett par procent av det totala innehavet, och då var tanken att kanske låta den växa till ca 5% av det totala aktiekapitalet.

Denna ”gräns” passerades rätt snart efter att jag de senaste månaderna successivt puttat in mer och mer pengar i framförallt Evolution, Salesforce och Embracer som just nu är mina ”Big Bets” på tillväxtsidan.

Idag när detta skrivs utgör Tillväxtportföljen 10,2% av mitt totala kapital och Evolution är nu mitt 6e största innehav totalt sett. Om jag ”fuskar” lite och räknar i de andelar jag äger i Evolution via min TjP är bolaget nu det näst största till värdet, efter Investor.

Bara fyra av bolagen i Tillväxtportföljen lämnar någon form av utdelning, och det är motsvarandes typ en snål utelunch i veckan…

Hur blir det framöver?

Hur stor Tillväxtdelen kommer att växa sig återstår att se, jag kommer dock inte att ha någon ”gräns” på hur stor andel av totalen den får utgöra längre, utan det får helt enkelt ge sig utifrån vilka bolag jag tror mest på långsiktigt.

I dagsläget är det inget bolag som bankar på dörren för att komma in i Tillväxtportföljen, men har jag en del på lite ytlig bevakning inför nästa år, men mer om det i ett senare inlägg.

Vi hörs!