Nu är det drygt 1 ½ månad sedan jag uppdaterade min portfölj på bloggen, och precis som på marknaden har det hänt en hel del… både på gott och ont.  

 I det korta perspektivet har det självfallet mest gjort ont, men… om vi drar ut perspektivet 3, 5, 10 eller ännu fler år, så kommer senaste tidens aktivitet med hyfsat stor sannolikhet att vara av godo. 

Min ambition som utdelningsinvesterare är att försöka ”sitta still i båten” så mycket som möjligt och inte skyffla om innehav i onödan, och låta bolagen och dess utdelningar göra sitt jobb över tid. 

Den ambitionen har funkat utmärkt i det hyfsat stabila och positiva börsklimat vi haft under mina första ca 4 ½ år som utdelningsinvesterare, där jag med några undantag mestadels bara fyllt på befintliga favoriter samt plockat in en del nya bolag allt eftersom tiden gått.  

 

En minst sagt kaotisk situation… 

De senaste ca 2 månaderna har dock varit allt annat än stabila, och mestadels karaktäriserats av kaos och panik på alla håll och kanter. 

De första par veckorna satt jag ganska still för att försöka få lite grepp om ”vad i helv*te är det egentligen som sker” just nu.  Ju längre tiden gick och desto större spridning Coronaviruset fick, där hela branscher började få allvarliga problem och länder stod helt still,  stod det rätt klart att det inte bara går att sitta still och se på… 

Som en följd av allt detta höjdes röster från våra politiker för att bla. bankerna ”måste ställa in sina utdelningar”,  årsstämmor sköts upp och med det utdelningarna.  Många bolag slopade utdelningen, en del reviderade ner den och andra väntar med besked till efter årsstämmor som skjutits på framtiden. 

Allt för att klara av situationen här & nu, och för att ha likviditet. Jag har full förståelse och respekt för detta i den överväldigande majoriteten av fallen. 

Ett tag kändes hela den här bisarra situationen lite som att man var på ett tivoli och stod där med en hammare i handen för att slå ner clowner som poppade upp ur ett hål… du hinner med hyfsat i början och tycker att det funkar väl…, sedan blir det ohållbart för det smäller överallt. 

  

Hur har jag agerat i kaoset?

“Long story short” så har jag sedan den senaste portföljuppdateringen gjort en total exit på alla svenska bankinnehav, mao. Resurs, SEB & Swedbank. Dessa var innehav som vardera utgjorde mellan 2 – 4% av min portfölj.

Vidare har jag även sålt av några svenska bolag som slopat utdelningen, bla Beijer Alma & Thule. Jag kom ur dessa innehav med en viss vinst, men… speciellt Beijer Alma kommer att ha en tuff tid framför sig och min take är att dom kommer få svårt att leverera närmaste åren.

Av mina utländska innehav har jag kraftigt viktat ner eller helt sålt av ett flertal, ”high yield”, högrisk innehav som bla. BDCs och några REITs som antingen kapat alternativt slopat utdelningen, eller som snart kommer att tvingas göra det.  Boston Pizza Royalties är ett sådant exempel.  Det smakade riktigt bra under de dryga 4 år som utdelningen levererades enligt plan, men… summa summarum blev det en lätt sur affär trots detta.  

Med facit i hand är det lätt att klandra sig själv för att man i vissa fall haft lite för mycket ”high yield greed”, men… oavsett vem du är eller hur länge du varit med på börsen tror jag inte att det finns mer än en handfull i världen som hade kunnat förutse vad som skulle komma att hända och framförallt hur snabbt det skulle gå. Om ens så många…   Vad gäller denna typ a ”greed” tar jag det som lärdom att framöver begränsa den typen av innehav och istället fokusera mer på utdelningstillväxt och “fixed income”. 

Min ursprungsplan var att vikta upp andelen utdelningshöjare, Dividend Challengers,  Aristocrats & Kings etc när jag började lyfta tjänstepension, men det beslutet tidigareläggs nu och kommer vara mer prioriterat framöver.

Nu är vi där vi är…

Porföljvärdet har onekligen krympt en del, och med den utdelningarna jag får in per månad. Att en försöka att gissa sig till var utdelningarna kommer att landa i år är helt meningslöst. Det finns så många rörliga delar att det är totalt omöjligt i dagsläget…  

Klart är i alla fall att årets utdelningar blir ett antal tusenlappar mindre i månaden jämfört med 2019. Detta både pga omallokeringar samt sänkta, eller helt slopade utdelningar.  I skrivande stund är min syn på 2020 att det är ett förlorat år vad gäller utdelningar.  Jag kan omöjligen påverka den uppkomna situationen åt det håll jag vill.

Just nu.  

 

Hur agerar jag framöver?

Vad jag däremot kan göra är att ta avstamp inför framtiden.  Efter ett det förban*ade jäv*a visruset försvunnit och världen sakta återgår till någon slags (nytt…) normaltillstånd. 

I väntan på att detta skall ske har jag jobbat med, och kommer under överskådlig tid framöver att fortsätta att jobba med ”re-engineering” av portföljen för att den skall innehålla förhållandevis säkrare, mer förutsägbar och till en större del växande utdelning under kommande år.  

Som nämnt ovan kommer Dividend Challengers, Aristocrats & Kings etc vara ett allt större fokusområde framöver.  Ju mer jag läser, analyserar och letar faller jag gång på gång tillbaks till att det i dagsläget finns rätt få intressanta alternativ på den svenska marknaden medans den amerikanska är ett ”virtuellt smörgåsbord” av bolag med stark tradition på att höja utdelningarna och med goda möjligheter att fortsätta göra det under lång tid framöver.

Med tanke på den kaotiska situation vi befinner oss i för tillfället, har jag valt att vara betydligt restriktivare med vad jag köper.  

Av befintliga innehav har jag på senaste tiden främst ökat inom sektorer som fastigheter, läkemedel, kommunikation och konsumptionsvaror. De bolag som det köpts mest av är AbbVie, Akelius, AT&T, Castellum, Cibus, PepsiCo., Realty Income och Telia. 

Nya bolag som plockats in senaste ca 1 ½ månaden är British American Tobacco, The Coca Cola Company, Johnson & Johnson, Prudential Financial, Royal Dutch Shell, Walgreens Boots Alliance och WP Carey.  

Portföljen som den ser ut just nu:  

Portföljen innehåller just nu 49 olika bolag, varav ”Top 10” innehaven är följande:

Klicka på bilden för större version.

Summering och vägen framåt 

Det kommer sannolikt att ta drygt 3,5 år innan jag är tillbaks och taktar på samma nivå av utdelningar per månad som innan det här helvetet brakade löst, men… tack och lov kan jag hantera detta hyfsat väl.  

Både finansiellt och mentalt. 

Jag har försett mig med en buffertkassa som täcker ca 21 månaders utgifter, och när den tiden har passerat är jag extremt nära att börja tanka hem månatliga likvider från min tjänstepension.   

Tack vare kontantbufferten sover jag faktiskt hyfsat gott om nätterna. Dock skall det utan vidare omsvep erkännas att jag tycker att nuvarande situation både på börsen men kanske än mer i samhället i stort är både jobbig och obehaglig.  

Det vore helt klart skönt med lite fler positiva besked på båda fronterna snart!

Det kommer att bli en gropig, skumpig och kanske krokig väg framåt ett tag ännu, men… någonstans där framme finns ljuset!

Fram till dess försöker jag och min lilla familj ta hand om varandra så gott det går, och det blir en hel del cykling för att rensa både kropp och huvud. I brist på ”riktig” live underhållning blir det även en del tittande på diverse SimRacing och då helst med  Indycar grabbarna som gör det bästa av en svår situation på ett fantastiskt sätt. 

På återhörande hyfsat snart!