Nu har det gått nästan exakt 6 månader sedan jag lämnade in dator, passer- och simkort hos min fd. arbetsgivare.

Även om det inte känns som att det är 6 månader sedan, så känns det ändå lite som att det var ”en annan livstid”.

Och nej, jag har inte ångrat mig en endaste gång, inte för en sekund har jag saknat jobbet eller att jobba.

Men är det verkligen så bra att inte jobba då…?

Jag kan visserligen sakna en del av mina gamla kollegor som jag kamperat med under ett antal år, och våra snack om allt möjligt, både högt och lågt, men det kan hanteras med luncher lite då och då.

Däremot är jag ofantligt glad att slippa ”MEGA Corp” med alla robotar, en hel del överinflaterade egon, och den grå massan som bara bryr sig om sin lilla del av det stora pusslet men som ändå är sååå upptagna och oumbärliga…

En 18 år lång resa som ”Corporate Soldier” genom flera olika förvärv o fusioner i vad som blev ett stadigt svällande företagsimperium, ett 10 tal olika roller både lateralt & uppåt i företagshierarkin, via ett par kontinenter, och lågt räknat 1500 resdagar samt genom den berömda ”väggen” och tillbaks räckte gott för min del.

Jobbet var fantastiskt kul och givande under många år med bra resultat, ökande ansvar, fetare titel och lön som en följd av det.  Men…, efter att jag fick in en fullträff på väggen, sommaren 2015 med dryga 6 månader på sidlinjen som följd blev det dock aldrig detsamma igen…

Efter en hel del ”dealande” och fixande lyckades jag till slut få till en riktigt bra överenskommelse med arbetsgivaren om att gå skilda vägar.

Den 31a Juli, 2019 lämnade jag tillbaks prylarna på bilden:

No mas…

Nu var jag fri.

Nu, äntligen slipper jag ”corporate politics”, tråkiga möten, säljbudgetar, forecast samtal med tillhörande ”teater”, representation & ”underhållning” för kunder, jobbresor, flygplatslounger, taxiresor, kvällar o nätter på hotell ute i Europa med dator, excel & powerpoint som sällskap.

Det är en underbar känsla, att vara fri!

Nu kan jag styra och äga min egen tid…

Även om jag har haft 6 månader på mig, och för den delen en del tid att planera även innan jag gjorde ”patron ur”, så funderar jag fortfarande en del på vad jag skall göra med den på lång sikt.

Just nu provar jag mig fram.

PRAO i ”F.I.R.E. Fabriken”….  😉

Det sagt så har jag absolut inga problem att fylla mina dagar.  Undrar faktiskt ibland hur jag hann med att jobba…

Fördelar med ”F.I.R.E.” i relativt slumpvis ordning…

Träning: Jag kan träna i princip när jag vill.  Om jag känner för att dra ut och cykla 2, 3, 4, eller 5 timmar på en vardag är det bara att göra det.

Jag mår verkligen bra av att träna och det är även ett bra sätt att rensa huvudet från stress. Just nu under vintern blir det mellan 9 – 12 timmar cykel i veckan, och när det blir varmare och trevligare ute går volymen upp till ca 15 – 18 timmar.

När det bär iväg utomlands till tex Italien, Frankrike eller Spanien på cykelresor med likasinnade händer det t.o.m. att det blir uppåt 25 eller fler timmars njutning per vecka…

För att minska stressen kring cyklandet i Sverige har jag dock börjat cykla mer i skogen på en gammal MTB eller ännu hellre på en ny gravel hoj som blev min sluta jobba present till mig själv…

Rent cykelmässigt är det extremt svårt att spöa 3 – 4 timmar ute på grusvägar och motionsspår i fint väder på en grym cykel och inte en bil i sikte.  På sin höjd kanske lite pensionärer med hund, och / eller käpp samt föräldrar med barnvagn.

Mer tid till familjen: Tidigare när jag jobbade var det alltid lite ”krig” om att få tid att träna så mycket jag ville, och helgerna var den tid det fanns mest fritid på. Inte helt lätt att balansera. Numera är Lördagar alltid träningsfria för att vara med familjen.

Det är även skönt att kunna både lämna och hämta sonen på skolan utan att ha någon stress likt det som den stora majoriteten av andra föräldrar har…

Handla mat när ingen annan gör det:  Jag hatar verkligen att trängas med folk inne i matbutiken och i kassan och likaledes att försöka hinna med det på väg hem från jobbet.

Därför handlar jag nu oftast på tisdag eller onsdags förmiddagar när det är pensionärsrabatt, och i princip bara är äldre individer i butikerna som sällskap…

Jag kan klä mig som jag vill, när jag vill: Även om jag de sista åren på jobbet, när jag reste mindre, lät kostymen hänga kvar i garderoben och istället körde jeans & skjorta, har jag lättat på klädkoden ytterligare ett par snäpp.

Nu är det oftast jeans och t-shirt som gäller, eller varför inte spandex hela dagen när det är varmare…

Slippa sitta fast i trafiken…: Från att ha kört bil till och från jobbet i princip 5 dagar i veckan, från den ena sidan av den Kungliga Hufvudstaden till den andra och i processen ”slösat bort” mellan 90 – 150 minuter av min tid per dag slipper jag det. Jag kör nu bil kanske 2 gånger i veckan och då definitivt på ”off peak hours”.

Inte behöva trängas i kollektivtrafiken…: Även om jag inte åkte kollektivt särskilt ofta när jag arbetade så var det nödvändigt ibland.  Av alla saker jag ogillar, är kollektivtrafik i rusningstrafik väldigt högt upp på den listan… Att gå genom ”suckarnas gång” på T-Centralen genom en grå massa av ”zombies” är ju direkt traumatiserande…  Jag kan med hyfsat stor säkerhet säga att det aldrig kommer att hända igen.

Om jag åker kommunalt sker det numera så gott som alltid utanför rusningstid.

Långa luncher….: Den absoluta majoriteten av min bekantskapskrets är fortfarande förvärvsarbetande, så det händer det att det blir en del luncher, och då brukar jag gärna försöka ”plåga” dom med att sträcka ut dessa till 2 timmar eller mer…

Varför jäkta?  Man skall ju njuta av maten och kaffet… 😉

Laga min egen lunch: Ytterligare en sak jag aldrig någonsin gjorde när jag jobbade. Nu är jag absolut inte någon gourmetkock, men jag kan i alla fall laga så att det smakar OK, och jag slipper svälta…  Vad som började som ett experiment för att se om jag klarade av att bara äta vegetariskt en hel vecka, har lett till att jag i princip alltid gör det nu.

Jag har inte gått ”full vegetarian” eller gud förbjude vegan…, men jag känner att jag rent generellt mår bättre, håller mig mätt längre och håller vikten lättare på vegetarisk kost. Det sagt så händer det fortfarande trycker i mig en smaskig burgare med tillbehör om det känns lockande.

Nya bekantskaper:  När jag jobbade var livet av förklarliga skäl rätt inrutat och det var sällan man han med att utforska så mycket nytt, eller knyta nya bekantskaper. Sedan jag lämnade arbetslivet har jag haft förmånen att träffa en hel del nytt och trevligt folk. En del kommer ur Finanstwitter Communityt, och det har verkligen varit både givande och kul att träffa dessa ”IRL” och snacka med folk som är i en liknande situation och fattar.

En av dom har tom lyckats att få mig att börja spela tennis igen. Jag spelade mycket som ung, och av o till när vi bodde i USA i mitten av 2000-talet, men innan det första ”F.I.R.E. Tennis” tillfället hade jag inte spelat på över 10 år… Verkligen kul att hitta tillbaks till en gammal hobby, även om nivån på mitt spel är klart lägre nu.

Ny hobby – Blogga och analysera bolag: Jag tillhör garanterat skaran som skriver ”hellre än bra”, men så länge jag tycker det är kul och någon läser det kommer jag att hålla på. Det som framförallt är en spännande exercis är att utefter mina amatörkunskaper ”analysera” bolag, ibland sådana jag äger och ibland potentiella investeringar för att se om min tes för köp och / eller intresse fortsatt håller.

Jag har mer ro i kroppen… Generellt har jag en dramatiskt mycket lägre stressnivå, men… det händer fortfarande att hjärnan “defaultar tillbaks” till mitt gamla jag och att jag stressar upp mig helt i onödan över småsaker.

Det tar tydligen längre tid än jag räknade med att “utrota” mitt gamla jag, känslor och beteenden… En del av detta kan säkert även härledas till när jag gick in i väggen rejält sommaren 2015. Jag kom visserligen tillbaks till jobbet stegvis, efter dryga 6 månader, men både jag och jobbet var inte detsamma längre när jag väl gjorde det.

Jag jobbar fortfarande en hel del med att finna lugn även utanför träningen, och en sak som fungerar bra är att sätta sig i soffan och ta på mina ”noise cancelling” hörlurar och lyssna på diverse poddar om tex aktier, finans, motorsport, cykling eller intervjuer med intressanta personer.

INGEN bestämmer längre över MIN tid: Sist, men absolut viktigast är att jag under vardagarna slipper jag ha någon annan som bestämmer vad jag skall göra och när.

Punkt.

Nackdelar med ”F.I.R.E.” i likaledes relativt slumpmässig ordning

Det kommer inte längre någon lön den 25e var månad…: Det var ju förvisso ingen överraskning, då jag strävat efter och planerat min exit i flera år, alltsedan jag gick in i väggen 2015.

Men faktum består att det naturligtvis blir lite mindre pengar att röra sig med under ett par år, innan tjänstepensionen kickar in, då är jag tillbaks på mer eller mindre samma nivå som när jag jobbade igen.

Det sagt så slipper jag redan nu att vara alltför snål, och jag behöver definitivt inte äta knäckebröd som jag inte är så förtjust i… och det blir en och annan resa per år, både med familj och cykelkompisar.

Struktur: Det skulle vara lätt att bli en total ”slacker” och bara sitta och dega, men med ett skolbarn, fru med jobb, bekanta, träning, bloggande etc finns det inte möjlighet till det & jag vill gärna ha lite ”piska” om än att jag nu bestämmer vad den är.

Dock har jag ännu inte satt upp några konkreta mål utöver de jag har för mitt investerande. Här behöver jag jobba på att skärpa till mig lite.

Även om jag mådde illa av jobbrelaterade mål mot slutet av min karriär är det bra att ha något att sikta på.

Jag har i flera år bollat med ett riktigt B.H.A.G. (Big Hairy A*s Goal…) relaterat till cykling, men det kräver ett litet support crew och kanske lite extern sponsring för att genomföra. Vem vet, kanske jag kan locka med några ”F.I.R.E” bekanta som assistans…?

Mina kompisar jobbar när jag är ledig: Visst det blir en del luncher och så, men ibland skulle det vara trevligt att spontant dra ut och hojja riktigt långt med bra sällskap på en vardag. Detta är dock rätt svårt att få till, då alla utom en av mina cykelkompisar är anställda och har fasta tider att förhålla sig till. Dock blir det i alla fall någon vardagstur i månaden med han som är egenföretagare, men jag skulle vilja ha mer…

Ett litet fåtal i bekantskapskretsen ”fattar inte / ser ner” på varför jag valt F.I.R.E.: Inte för att jag basunerar ut till mina bekanta att jag ”skjutit ut mig”, men, då och då kommer diskussionen om jobb etc upp.  Då är det lite förbluffande när man får kommentarer i stil med att ”men, man måste ju jobba…”, ”då bidrar du ju inte till samhället…”, “du kan ju inte sluta jobba bara sådär….”.

Nähäppp..…?!?

Vi är ju alla olika som människor, och vad som är rätt för mig är inte nödvändigtvis rätt för någon annan. Jag försöker heller inte ”pracka på” folk mitt sätt att leva, däremot blir jag lite irriterad på hur trångsynt folk kan vara… Förmodligen är dom snart fd. bekanta.

”Konflikter” hemma…: Du ”gör ju ändå ingenting…” är en rätt vanlig kommentar från frun när hon vill att jag skall göra något hon inte vill, eller tycker att jag borde göra. Det är ibland lite svårt att få förståelse för att min tid har ett (lika) värde även om jag inte förvärvsarbetar längre…

Frun jobbar fortfarande och kan absolut inte tänka sig att sluta… Hon är uppfostrad i sann arbetarklassanda i en småstad, och tycker det är kul att jobba vilket jag respekterar till fullo. Vi har även ett minderårigt barn, och då blir tillvaron lite bunden.

Jag skulle gärna slänga mig iväg spontant någon eller några veckor för att cykla i ett annat land, eller kanske rent av flytta till ett varmare klimat delar av året, men för nu får jag nöja mig med att idka min frihet i gamla Svedala vilket till största del är ganska ok ändå.

Slutsats

• Summa summarum så övertrumfar fördelarna nackdelarna med bred marginal.
• Jag hade en plan, jag gjorde ett val, satte den i verket och jobbade målmedvetet på det.  Resultatet är att pengarna nu jobbar åt mig, 24x7x365, istället för tvärt om…

Återkommer med en uppdatering på temat om sådär 6 månader.