Uppdaterat 28 Februari, 2020:

Inlägget under den streckade linjen skrev jag Fredagen den 3e Januari i år, alltså för knappa 2 månader sedan.

Jag skrev detta för att sammanfatta ett på alla sätt fantastiskt börs år 2019 med en smått historiskt bra uppgång där OMX PI steg nästan 30%.

Samtidigt ville jag även reflektera lite över hur många investerare agerade, och uttryckte sig som om att detta var fullt normalt, och att det kommer fortsätta även in i 2020 osv…

Jag kände mig inte lika säker på att 2020 skulle bli lika bra.

Dock hade jag självklart ingen aning om att ”smällen” skulle komma så tidigt på året, och så hårt. Jag har heller ingen aning om när och var det slutar, men…

En sak vet jag med säkerhet.

Att förlora fokus och börja agera i panik, speciellt som utdelningsinvesterare är inte en bra strategi.

Jag valde mitt fokus som utdelningsinvesterare för lite drygt 4 1/2 år sedan.  Jag hade en plan som jag exekverade på, och jag ämnar fortsätta att hålla mig till den.

Ja, det gör jävl*gt ont, även för en utdelningsinvesterare att se när index rasar med 12,5% och den totala portföljstorleken krymper med ett högt 6 siffrigt belopp på en vecka, men…

• Oavsett börskurserna fortsätter utdelningarna att ramla in, och kommer att fortsätta göra så i en ökande takt, såvida inte världsekonomin havererar och alla mina bolag drabbas av långsiktiga lönsamhetsproblem.   
• Jag är långsiktig, och med det menas att jag i princip har ett ”för alltid” perspektiv på hur länge jag kommer att behålla mina aktier innan jag eventuellt säljer av något. Fram tills dess tankar och återinvesterar jag mina utdelningar efter bästa förmåga.
• Jag kan vänta.
• Jag kan ta en dipp även i utdelningar om det ”krävs”. 
• Jag har disciplin och jag har tålamod.

Även om ”raset” i skrivande stund är historiskt snabbt, blir det inte fullt så dramatiskt om vi sätter det i lite perspektiv.

Över de senaste 3 månaderna är OMXPI ”bara” ner – 2,8%.

Tittar vi över 6 månader är OMXPI på + 8,42%. 

Den förhållandevis modesta uppgången slår tioårsperioden från 4e Januari 1999 till 2a Mars 2009 med marginal. 

Då gick OMX PI nämligen ner med – 2,81%.

En negativ CAGR på – 0,28%…

Kan vara bra att ha i åtanke om man tycker att ”allt är värre nu” och snart går jorden under.

För ännu mer perspektiv rekommenderas att du förtsätter att läsa under den dubbestreckade linjen. 

=====================================================================

När börsen går upp som den gjort under det senaste året, med OMX PI på +29,64% under 2019 är det många som ser ut som genier, och det är lätt att få hybris. 

Folk nästan slår knut på sig för att övertrumfa andra med kursvinnare eller “indexpiskande”, där 30% CAGR närmast är mediokert, och ATH tweetsen står som spön i backen så gott som dagligen…   

Det är lätt att dras med i den hetsen och tappa både perspektiv, fokus och kanske även lite självförtroende. 

Är jag kass som investerare…?  

 

Lite perspektiv… 

Om vi tittar på OMX PI över 3 respektive 5 år har det stigit med 28,34% respektive 43,47% över de perioderna.  Det motsvarar alltså en CAGR på 9,45% sett över 3 år eller 8,91% i snitt över de senaste 5 åren. 

2019 var alltså 3,33x bättre än 5 årssnittet…   

Sug på den lite. 

Är det sannolikt att  det kommer att fortsätta i den takten 2020? 

Troligen inte.   

Om vi tar oss utanför Sveriges gränser och tar USA börsen som ett exempel gick Dow Jones Index (de 30 största bolagen på NYSE) upp med 22,01% under 2019. De senaste 5 åren har DJI gått +59,6%, alltså en CAGR på 11,92%.      

Det mer tekniktunga NASDAQ Composite indexet gick + 34,2% under 2019 och är          + 89,26% över de senaste 5 åren vilket ger en CAGR på fantastiska 17,85%. 

Drar vi ut fokuset ytterligare, till 15 år och startar 2004 för att även få med en “finanskris” i datat, så har OMX PI gått upp 246,93% vilket ger en CAGR på klart respektabla 16,46%. 

Tar vi  ett 20 årigt perspektiv och även inkluderar “IT Bubblan” som sprack i Mars 2000 så gick OMX PI upp med 246,94% över den 20 års perioden.  Det ger en CAGR på 12,35% vilket även det är helt OK, men…  

…. under 5 års perioden 4e januari 1999 till 29 December 2003 gick OMX PI + 0,09%. En CAGR på  + 0,018 %.   

Inte så bra.    

Och än värre blir det om vi tittar på perioden 4e Januari 1999 till 2a Mars 2009, då gick OMX PI ner med – 2,81%. En negativ CAGR på – 0,28%…

Lätt att glömma bort när det är här och nu som gäller i de sociala mediernas “bekräftelsebubbla”…   Undrar hur snacket hade gått om (finans)twitter funnits på den tiden…? 

Tittar man bara på korta perioder som tex 2019, eller gräver fram det bästa indexet över 3 eller 5 år kan det vara lätt att förlora fotfäste och / eller fokus på det egentliga målet. 

 

Varför investerar jag? 

Vad gäller aktier är jag är Utdelningsinvesterare.  

Punkt. 

Mitt fokus och mål som investerare  är att maximera mina passiva inkomster över tid för att kunna leva ett allt bekvämare liv utan att vara i behov av en förvärvsinkomst och inte bekymra mig för om jag slår index ett givet år eller inte.  (F.T.R. slog jag index med några procent 2019, men… jag tänker knappt på det.)  

Jag jagar inte efter nästa ”kursraket”.    

Jag köper helt enkelt mer utdelning. 

Jag skiter egentligen i om börsen går upp eller ner några eller flera procent på ett år. 

 Tappa inte fokus…!

 

När jag känner mig “svag” och behöver styras upp… 

Trots att jag är en inbiten, tråkig, utdelningsinvesterare… så händer det att även jag momentant tappar fokus och börjar undra i tider som dessa, men...

Varje gång det händer så tar jag en rejäl titt på denna graf som innehåller data från utdelningar utbetalda från och med 2016 till nu samt en prognos för var jag kommer att vara 2030, totalt 15 år av data. 

Jag ser var jag kom ifrån, jag ser vad jag har nu och jag vet med hyfsat god säkerhet var jag kommer att vara 5, 10 år från nu.

Redan nu med nuvarande utdelningstakt täcker jag ca 165% av mina fasta kostnader. Förutsatt att jag har samma kostnader kommer jag att täcka ca 260% av kostnaderna inom 5 år. Om 10 år kommer jag att täcka ca 580% av kostnaderna.  Justerar vi för lite inflation finns det fortfarande rätt bra med marginal…

Som utdelningsinvesterare är jag en rätt “tråkig typ” och kommer därmed med all säkerhet inte att att vara speciellt framgångsrik i det större investerarkollegiet, men… jag är OK med det.   

Jag vet att vi kommer att ha så att jag och min familj och klarar oss väl.  

Det räcker gott för mig, jag måste inte vinna “kampen för högst avkastning”.

Med den kampen kommer en hel del risk jag inte vill ta. Till skillnad från en del grymma investerare, har inte jag kunnandet eller isen i magen för att leverera fantastisk avkastning med en koncentrerad portfölj. 

Jag nöjer mig med min nuvarande strategi och kör på i nästan… samma spår något eller några decennier till…

Med nästan samma spår menas att jag i takt med att jag börjar tanka ut tjänstepension om några år kommer att skruva ner direktavkastningen lite till förmån för mer fokus på utdelningstillväxt och lite lägre risk.

Med det sagt, behåll fokus och må utdelningarna vara med dig!