Inte helt oväntat föll det sig så att jag tidigare i veckan sparkade ut Hemfosa Pref ur portföljen hellre än att sitta och vänta på den ”deal” som SBB gett till oss som äger / ägde bolaget.

Redan när det först annonserades var jag väldigt skeptisk till att få 45% av mitt innehav inlöst och resterande 55% i form av SBB serie D aktier, och jag har inte blivit mindre skeptisk sedan dess och därför valde jag att agera nu.

Beslutsprocessen för att hitta ersättare

Då Hemfosa var ett av mina största innehav som utgjorde ca 3,6 % av portföljen så var det inte ett helt enkelt beslut att vaska fram ersättare.

Under tiden som gått sedan det annonserades att SBB köper Hemfosa har jag stött och blött ett antal olika alternativ för att få till ett bra upplägg där utfallet blir mer eller mindre samma YoC och utdelningsfördelning som jag haft för Hemfosa.

Väldigt snart stod det klart att jag inte skulle hitta en enda ersättare, utan att det skulle bli flera bolag och högst troligt mycket annat än preferensaktier då utbudet av kvalitativa sådana är högst begränsat.

Vidare ville jag i så stor utsträckning som möjligt hålla mig till Svenska bolag.

Sammantaget en hel del jobb, läsning och tankearbete för att vaska fram en shoppinglista att agera från.  När jag väl var klar hade inte mindre än 15 olika bolag sållats fram.

Återstod så bara att bestämma mig för fördelningen mellan de olika bolagen… det hade kanske varit enklast att bara fördela pengarna lika mellan bolagen, men… det vore inte lika kul om det var lätt, och för att uppnå mitt YoC mål blev det självklart lite olika fördelning mellan de bolag som det slutligen lades orders på.

Var spenderades pengarna från Hemfosa försäljningen?

Totalt har likviden fördelats över inte mindre än 12 olika bolag av de 15 som hamnade på shoppinglistan. Av de 12 bolagen är 9 st befintliga och 3 st nya eller ”nygammla” innehav.

Om vi börjar med de befintliga så har jag i huvudsak fokuserat på att ”bumpa upp” mindre innehav till lite större portföljandel.  Av dessa är 6st svenska, 2st kanadensiska och 1 st ett finskt bolag.

Befintliga innehav:

• Beijer Alma från 1,89 – 1,92 % av den totala portföljen
• Bilia från 0,87 – 0,99%
• Latour  från 1,52 – 1,92%
• Scandic Hotels från  0,92 – 0,94%
• Stora Enso från 1,07 – 1,29 %
• Thule från  0,87 – 0,99%
• Metsä Board från   0,52 – 0,73%
• Bank of Montreal från 0,53 –  0,75%
• Royal Bank of Canada från 0,54 – 0,75%

Nya innehav:

• Telia in på 0,49% av den totala portföljen
• Corem Property Group in på 0,47%
• Resurs Holding in på 1,53%

Hur resonerade jag kring fördelningen bland de befintliga innehaven?

De befintliga innehaven är det inte så mycket att säga om annat än att jag ökat på i vad jag anser är mindre, kvalitetsinnehav med hyfsat låg utdelningsandel och bra historik och / eller potential för utdelningshöjningar.

Beijer Alma och Latour har funnits i portföljen längst av de bolag jag ökat i.  Av dessa två är Beijer Alma det med högre YoC, nu på 5,06% men lite lägre fart på utdelningshöjningarna. Latour å andra sidan är ett av de bolag där jag har lägst YoC, just nu 2,61%, men man har höjt utdelningen med ca 11% i snitt de senaste 5 åren. Båda är sk ”forever” innehav såvida inget drastiskt händer.

Av de resterande lite mindre innehaven ligger alla med en YoC på mellan 4,15 % för Scandic till Metsä Board på 6,20%.  Intressant nog är det även dessa bolag i var sin ända på utdelningshöjningarna för 2019, där Scandic höjde med 2,94% och Metsä Board med hela 38% i år och ett snitt på 19,3% över de senaste 5 åren.

Nya innehav och fördelning bland dessa

Av de nya innehaven blev Corem Property Pref den enda preferensaktien som hittade in i portföljen. Som jag resonerade om, och konstaterade för ett par veckor sedan, finns det utöver vad jag har kvar i portföljen Akelius, Klövern & Volati, inte så mycket bra preffar att välja mellan just nu.  (Vill du läsa mer om preffar, hittar du det inlägget här: https://atomic-temporary-163382288.wpcomstaging.com/2019/11/13/finns-det-nagra-bra-preffar-kvar-att-investera-i-nu/  )

I mitt tycke är de enda köpvärda preffarna nu antingen bostadsrättsutvecklaren ALM Equity eller hyresrättsförvaltaren Corem Property Pref.  Jag var länge i valet och kvalet här, båda är bra bolag och handlas med rabatt mote inlösenkursen.  ALM till ca 16% och Corem till ca 26% rabatt.

Det var väldigt frestande att ta in ALM Equity Pref som har en DA på hela 8,3%, men med det också en högre risk. I slutändan föll valet på det större och mindre riskfyllda alternativet, Corem som ger finfina 5,3% i DA och som haft en kursutveckling med hela 28% över de senaste 3 åren.

Jag köpte in Corem i första hand för att tanka stabil utdelning, inte för att jag  tror på någon större kursuppgång framöver, även om det finns utrymme, då inlösen är på 500 kr och jag kom in på 377 kr. Just nu ett av mina allra minsta innehav, men kan tänka mig att växa positionen till ca 1,5% över tid.

Resurs Holding är ett bolag som funnits på den ”perifera radarn” ett tag, men jag har hittills aldrig funderat seriöst på att plocka in det. Efter att ha läst in mig på bolaget över helgen, via en del bra blogginlägg samt deras IR sida, blev intresset desto större.

Ja, det är en bank och  bank är lite paria just nu, men då det rör sig om en liten, nischbank kategoriserar jag inte Resurs på samma sätt som gammelbankerna, Nordea, SEB & Swedbank.

Det som fick mig att agera var i huvudsak den fina vinst- och utdelningstillväxten samt att man till skillnad från de flesta andra nischbanker har en lång historik då man har existerat som bolag i hela 22 år.

Möjligheten för bra kurstillväxt över tid borde också vara bättre än för gammelbankerna när ”den våta filten” väl har torkat, och bank är OK igen.

Min ”stek” i Resurs ligger nu på strax över 1,5% av portföljen, och det känns bra.

Återstår så ett ”nygammalt” innehav, Telia…

Likt många andra småsparare i Sverige var detta den första aktie jag någonsin köpte när ”folkaktiernas urmoder” noterades år 2000. Jag köpte till introduktionspriset på 85,50 kr, sedan sjönk värdet som en sten till botten av Östersjön för att 2 år senare vara nere på 25 kr.

Jag höll i aktien i ytterligare ca 4 -5 år men lackade till slut ur och sålde kring 45 kr. Det var diplomatiskt uttryckt INTE en bra affär, och även om det rörde sig om småpengar med dagens mått så satt den sura eftersmaken kvar i munnen i många är framöver.

Jag gick in i bolaget igen när jag började som utdelningsinvesterare 2015, lockad av den höga direktavkastningen och som mest utgjorde bolaget 5,5% av portföljen. 2016 sänker man utdelningen och jag sparkar ut dom igen. Nu svär jag att aldrig… ta i bolaget igen…

Men, nu står jag här med Telia igen… förvisso en liten post på under 0,5%.

Varför då???

Den enda anledningen är att jag (med en dåres envishet…?) hoppas på lite ”Tele2 effekt” med Lars Johan Jarnheimer och snart Alison Kirkby i spetsen. Tiden får utvisa om dom har kapacitet och tålamod att ruska liv i och effektivisera detta erbarmligt sega och trötta bolag…

Vad blev slutresultatet av köpen?

Summa summarum är jag rätt nöjd med hur jag lyckades allokera ut pengarna.

Eftersom jag ersatte en preferensaktie med köp av 11 bolags stamaktier har jag i ett huj lyckats höja snittakten för utdelningshöjningar för året till hela 6,02% vilket är väldigt glad för.

Detta kommer onekligen att behövas inför nästa år då jag blir nödd att bokföra utdelningssänkningar för Nordea, OceanYield och Swedbank.

Efter att ha genomfört dessa köp känns det lite som att jag kan lätta upp lite på den ”high yield greed” som rått den senaste tiden och fokusera mer på bolag med hög takt på utdelningshöjningar framöver.  Latour, Metsä Board, Stora Enso och Thule mfl är bra kandidater här.

Även fördelningen av mina innehav per land ser bra ut. Med en portföljandel på 50,03% håller jag Sverige över mitt mål på 50% om än knappt…

Framåt och uppåt mot nya utdelningshöjder!